Igår beslutade läkarna att jag ska börja med antibiotika igen. Dem hittar fortfarande inte vad som är fel på mig och både jag och dem blir lika tokiga över det. Jag fick utskrivet på recept en antibiotika jag aldrig tagit innan (lägg nu märke till att jag inte tål någon, utan den enda som jag har tålt, som dem för övrigt inte vill ge mig, den tas intravenöst) och nu behöver jag tabletter eftersom jag ska ta det hemma...
Igår kväll blev ingen bra kväll. Jag tog antibiotikan och tänkte inte så mycket mer på det tills den började verka. Alltid exakt 12 minuter så kickar biverkningarna in, slår aldrig fel, inte ens på en minut. Halva övre delen av ansiktet blev typ förlamat, ögonlocken blev halvt förlamade och längst inne på tungan med och lite på händerna. Sen blev det svårt att andas och fick dimsyn och allt bara snurrade. Så nej jag tålde inte den och beslutade mig där och då att jag vägrar ta den imorgon bitti igen.
Tidigt på morgonen stundade min röntgen. Åter igen så ville dem inte röntga mig för jag hade feber... suck... ska man behöva dra denna visan igen. Fick till svar "Jag måste ta detta vidare och kolla upp för jag vill inte förlora min licens." Jag försökte förklara att jag MÅSTE röntgas fast jag har feber och febern låg bara på 39 så det är inte så mycket. Enligt honom så var 39 jättemycket. Jag skrattade och sa att 39 är friskt för att vara jag, det är värre med 42... som jag nu dragits med senaste 8 veckorna. Tog ett sjukt långt tag tills han kom tillbaka och kunde bekräfta att jag fick röntgas.
Sen såg dem att jag bedövat min port-a-cath, och dem blev chockade och sa att dem hellre ville sticka mig i armen. Jag sa "lycka till de kommande 4 timmarna" för så svårt är det. Att försöka bli stucken i 4 timmar och sen att dem ska ge upp och behöva sticka i port-a-cathen då kan dem lika bra börja där. Så spar vi flera timmar samt personal från alla avdelningar som ska testa sticka mig. Då hade dem såklart inte tillgång till nålar till den så dem fick ändå sticka iväg och leta efter såna. Sen satte dem på EKG eftersom dem skulle kolla hjärtat samtidigt. Tror det tog 2 timmar kanske, hela röntgensessionen. Men dem sa att dem fick superbra bilder i alla fall.
Sen beslutade jag mig för att ränna in på onkologiavdelningen (ja jag vet jag ränner dit dagligen, dem måste vara så trötta på mig) för behövde få bukt på antibiotikan. Fick faktiskt direkt träffa onkologen som ordinerat ut den. Komiskt nog kände jag igen hans namn och trodde det var en jag haft som läkare innan. Då sa han "du har nog haft min lillebror som läkare." Så komiskt. Båda är läkare, den ena onkolog och den andra på "min" avdelning uppe på kirurgen. Hur stor är chansen man får båda syskonen som läkare på ett helt sjukhus liksom.
Hur som haver, jag förklarade mina symptom och han sa att jag inte fick ta den. Sedan kollade han i min antibiotikahistorik och sa "denna sorten fick du utskrivet senast när du var inlagd i höstas, dock är du allergisk mot den, men kanske bättre än den andra." Så jag sa ja direkt! Jag kom ihåg jag fick stickande känsla i halsen och munnen och lite svårt att andas men jag skulle ta antihistamin strax innan varje antibiotikados för att lindra allergin. Så det är toppen. Fick heller inga biverkningar utöver den allergiska reaktionen så det här är toppen tycker jag. Känns trygga att åka utomlands med denna. När vi satt vid läkarens dator och skrev ut recept på den nya antibiotikan tog jag tillfället i akt och frågade om han kunde göra fler recept som var lite akuta, så han löste det direkt. Fick även veta att en av medicinerna är 2:a gradens narkotikaklassade som jag gått på i över ett år, hade INGEN aning då det är en vätska. Så fick utskrivet rätt sorts papper som är uppdaterade så jag ej ska bli tagen i tullen, sen fick jag också mitt reseintyg som för övrigt var betydligt bättre än dem föregående. På dem förra här det stått typ "patienten har cancer och behandlas för det" (fast på engelska såklart) men nu hade dem skrivit "patienten har cancer och behandlas för det och skulle något hända kan ni kontakta oss på onkologiavdelningen osv" med kontaktuppgifter!!! Så lätt om något skulle ske utomlands, då är det bara ett samtal för vårdpersonalen att ringa. På den förra fanns ingen information, riktigt dåligt. Bra det blev bättring i alla fall!
Så sen direkt minuten efter så kunde jag hämta allt på Apoteket på en gång. Han i disken på apoteket visste att jag skulle komma idag för att hämta något men fick ändå förklara att jag blev allergisk mot den jag hämtade av honom dagen innan så och att jag nu skulle jag få en annan bland annat. Stackarn är helt förvirrad då jag nästan hänger på apoteket varje dag med. Jag måste verkligen vara sjukhusets apoteks största kund.
Nu har jag då tagit antibiotikan redan två gånger idag och febern har ej överstigit 39. Vilket gör att jag känner mig sååååå frisk och pigg. Dock så har jag haft riktiga explosioner idag av näsblod. Vilket man kan tro jag borde undgå på grund av att det var så längesedan jag tog cellgifter. Ni kanske tror jag har som mest biverkningar när jag går på cellgifterna men oftast är det tvärtom. Fick en sjuk näsblodsexplosion precis när jag hade börjat äta min räkor i röd curry nu på kvällskvisten, så blodet RANN ner i hela maten och blandades ut. Så näsblodet var på riktigt i HELA maten. Curryn var verkligen röd som den heter och inte orange längre. För att förtydliga så rann näsblodet rakt igenom pappret i näsan, det typ sprutade rakt igenom så mycket blod var det. Och det har varit svårt att få stopp på det sen. Det rinner på rejält här fortfarande flera timmar efter. Men det är ju sånt man får dras med för att man tar cellgifter.
Detta kändes väldigt uttömmande i alla fall om vad som hänt idag. Uppdatering sker när något händer. Tack och hej leverpastej.