Idag var jag hos fysioterapeuten. Han fick känna och klämma på knäet, dra det i olika ritningar trycka på det och så vidare. Jag sa till honom att jag har hög smärttröskel så jag inte är den som är den. Men han tryckte också in sina knogar svinhårt i knävecket där jag har fullt med åderbråck. Det gjorde svinont. "Du sa ju nyss du hade hög smärtgräns" sa han. Ska aldrig säga det mer. Även om det är konstaterat så bör jag hålla det för mig själv så slipper jag att någon skadar mig extra mycket och tycker jag bör tåla det haha.
hur som helst, han trodde det kunde vara något med menisken. För strax över tre veckor sen när jag började mig ner med vriden fot så klickade det till. Sen träningen har såklart gjort att det blivit så dåligt som det nu blivit. MEN... Nu har jag inte tränat på 3 dagar och jag haltar inte längre. Bästa medicinen är vila. Och det fick jag göra hela dagen igår. Så kommer nog inte behöva några kryckor. Men sen blev knäet värre efter att fysioterapeuten höll på att knåda sönder det. Så nu har jag mer ont. Men såklart var han ju tvungen att undersöka. Han sa att så fort jag känner att jag tror jag kan träna igen så ska jag träna. Men försiktigt och sen därefter utvärdera hur det går. Blir det värre så ska jag återkomma till honom. Bakercystan är fortfarande kvar men så får det vara. Den är inte så mycket att göra åt. Mest ett estetiskt problem för mig. Så överlag så är knäet sååååå mycket bättre! Men jag ska försöka hålla mig ifrån dans ett tag, speciellt danser där man vrider mycket fötter, har mycket böjda knän och framförallt hopp. Får verkligen FOMO av att bara ligga hemma och lata mig. Men i längden vinner jag på det. Så jag försöker fokusera på det just nu. Måste använda hjärnan mer än hjärtat.
Så tanken nu är att om knäet fortsätter läka så snabbt så kanske jag ska våga mig på träning om en och en halv vecka. Ju längre jag väntar desto bättre men samtidigt behöver jag min träning för att jobba upp min kondition och hälsa.
Igår fick jag svar på blodproverna som jag tagit och enligt min analys såg dem väldigt bra ut ska jag säga. Dock har bilirubinet ökat lite vilket i sin tur inte är farligt för det är fortfarande en så pass låg nivå. Men en ökning innebär att det blivit lite mer trångt inne i gallgångarna och då vet vi att cancern är där och spökar. Kanske har den växt en gnutta. Dock antagligen väldigt väldigt lite så ni slipper vara oroliga.
Sen har jag också varit inne på sjukhuset en sväng med för att boka tid för nya blodprover om 3 veckor och sen snabbt in på apoteket för att beställa hem mina cellgifter. Jag glömmer alltid att dem inte finns på plats utan att dem endast är till beställning. Så nu var jag ute i god tid. duktigs jag, en klapp på axeln! Jag tog senaste blodproverna på min vårdcentral. ALDRIG mer. Det tog ungefär en timme. Dem lyckades inte sticka mig och sen spräckte dem mitt ENDA kärl som fungerar att ta blod ifrån. Sen var dem inne och grävde i kärlet. Och det gör ont. Nästan mer ont för varje nytt försök att sticka rätt. Jag blev helt blå tillslut. Men hoppas kärlet hinner reparera sig tills nästa gång det ska stickas. Annars får det bli venporten och det kan jag lova er, det är obehagligt. Jag opererade in den i september tror jag. Men den gör fortfarande så ont och är helt blå som ett blåmärke. Har inte ens nuddat den. Sen har den växt fast i fel vinkel så den har vänt sig med kanten ut. Vilket också är jobbigt för den vill inte hoppa tillbaka rätt och ja nu har den ju växt fast i den positionen. Vad ska man göra liksom.