Idag fick jag ett extremt jobbigt krampanfall i ryggen i kanske 45 minuter eller så. Kändes som ryggen skulle gå av. Jag grät så mycket. Det jobbigaste är att det finns inget att göra åt det. Det finns en möjlighet att dessa krampanfallen avtar efter operationen imorgon. De tror att det är cancern som orsakar dem. När den växer och täpper till. Även om cancern inte sitter där det krampar så tror dem att det beror på att den sätter stopp i flödet mellan organen, så det som ska passera inte kan passera. Och på ett sätt har jag bevis på det eftersom min bilirubinvärde ökar. Kommer aldrig glömma senast jag gjorde denna operationen i februari. Hade inte mått så bra på flera år, och det kände jag direkt efter uppvak. Men sen tog det ett dygn och sen gjorde det lika ont igen. Så vi får hålla tummarna att det inte blir fler krampanfall, för all min kraft sugs ut. Man somnar nästan efter för energin är på botten, för det tar så mycket kraft av att ha så stark smärta, i alla fall ju längre den sitter i. Pågår det i en minut så är det ingen fara liksom.
Biverkningar efter antibiotikan kommer punktligt, precis 12 minuter efter att jag svalt tabletten. Jag kände att mina läppar började svullna upp och det blev trångt i halsen och sved massor i svalget ner till strupen. Det gjorde så ont när jag försökte dricka. Läkarna tyckte det var positivt att det inte blev värre. Jag tycker det är hemskt att jag ska behöva genomlida något som dem vet jag är allergisk mot och dessutom planera att jag kör denna 14 dagar i rad. Sanslöst!
Nu ska jag käka mitt tredje mål för dagen (spagetti & köttfärssås) för portionerna är så små, och jag hungrar ihjäl även om det var lite mer än en timme sedan jag åt. Sen tänker jag att jag tar en lång lång dusch, rakar kroppen, Descutanerar mig som jag så fint kallar det, och sen lägger mig i den nybäddade sängen. Operationen kan bli väldigt tidigt på morgonen. Hoppas verkligen dem får bukt på den cancern som täpper till. Då slipper jag få gulsot och allt vad det innebär.