Läkaren hade lovat att hämta mat till mig, hur gullig! Han kom tillbaka med en portion spagetti och köttfärssås och en halv limpa bröd. Han la brödet i frysen och så fick jag lunchen direkt eftersom lunchen hade varit redan en timme tidigare och jag inte heller fått någon frukost. Vilken hjälte! Hade jag inte utelämnat namn och platser i denna bloggen så hade hans namn fått stå med, men nu har jag valt att allt ska vara anonymt.
Det är skönt att få veta att jag endast behöver infinna mig under nätterna på sjukhuset. Så tänkte det skulle vara perfekt att laga matlådor hemma och käka innan jag begav mig tillbaka till sjukhuset igen. Det gick ännu inte att lösa mat till mig. Det fanns nu bröd i kylen som läkaren hade kommit med, men det får ligga kvar tills mina frukostar eller fikastunder infinner sig. Tog med mig två stycken avokados hemifrån som man kan lägga på, så mättar det lite extra också.
Väl hemma idag fick jag 2 stycken krampanfall, denna gången började båda två i ryggen, övre delen av mitten. Det känns som ryggen ska gå av, sen tar det cirka 30 sekunder och så går det över till framsidan. Till lungorna, bukspottkörteln, gallblåsan och hjärtat. Det krampar så mycket så det känns som man ska svimma, spy och bajsa ner sig samtidigt (gör inget av det såklart, men smärtan är så kraftig att den triggar igång allt i kroppen) jag började gråta massor, speciellt andra gången för det kändes som det aldrig tog slut. Tror den sista höll på i en timme kanske och den första i 45 minuter. Jag vill bara dö när det händer, man blir så plågad. Det gör ont att andas och det känns som att cancern äter på en inifrån. Det är såklart jättesvårt för alla att relatera till den känslan men det är så jag skulle beskriva det. En blandning mellan, kramp i organen, smärta som att någon vred om en kniv i mig samtidigt som någon äter på mina organ. Den är hemsk. Jag kan klara av det i 30 sekunder som jag oftast haft men när det kommer i längre stunder vill jag inte leva mer. Det är så hemskt. Är nu rädd att jag ska få fler krampanfall idag. För det värsta är, man kan inte göra något åt dem.
Ska även få börja på min nya antibiotika nu. En 14-dagars kur. Är så nervös över att det kan uppstå komplikationer. Men man måste ju testa sig fram. Jag återkommer i ett nytt inlägg om vad som händer!