Dessa hemska kramper har varit något av det värsta jag varit med om i hela mitt liv. Det var helt ok när dem kom i 3 minuter (eller inte i början när det var nytt för då trodde jag det var en hjärtattack) men nu när dem börjar komma i 45-60 minuter, eller 12 timmar som förrförra veckan när jag åkte in akut, då är det illa.
Hade precis kommit ut ur duschen, gjort två flätor i mitt blöta hår och satt upp dem i två spacebuns. Sen la jag mig i sängen, helt Descutanad och clean shaved. Fick lov att använda mina privata schampo, inpackning och balsam och det är jag tacksam för. Jobbar man som jag med hår, så vet man hur mycket det tar emot att lägga i Descutan. Uttorkande och helt fel PH-värde. Plus som en blondin med platinablekt hår så vill man inte slita på håret mer än nödvändigt. Förresten, tror kanske inte att jag klassificeras som blondin då utväxten är längre än det blekta nu. Eller?
Klockan var kanske 20:45. Hann inte mycket mer än så tills att jag fick känningar i ryggen. Jag tryckte på larmknappen och sa till undersköterskan som kom att jag tror att jag håller på att få ett krampanfall nu. Det eskalerade snabbt som vanligt. Jag skrek och grät. Tårarna rann så kudden var blöt. Det är svårt att ligga still. Känslan som jag brukar beskriva det som är kräka-bajsa-ner-sig-svimma. Så känns det. Man vet inte vart man ska ta vägen. Fick övermycket morfin i mig men hjälpte, det gjorde det ej. Att andas gör det dessutom ännu värre, men andas måste man. Jag måste också trycka med handen/naglarna det hårdaste jag kan in på området där det gör ont. Även om handen krampar kan jag inte släppa. Då blir det tusen gånger värre. Detta krampanfall pågick i 45 minuter.
Förstår inte hur varken smärtlindrande eller morfinpreparat biter på mig, hur jag lyckas vara immun mot allt. Varför just jag. Jag vet inte hur länge jag orkar plågas längre. Tror inte det kan vara långt kvar nu. Känns som kroppen börjar ge upp på riktigt. De tror att mina smärtor till 99,99% uppstår på grund av att cancern växer. Även om det som nu gör ont i övre ryggen trots att jag inte har cancer där. All min dumma cancer på antagligen 15 ställen (om inte mer) om man nu ska gissa från senaste röntgen. Förstår inte ens hur min kropp kan leva med så mycket cancer i sig. Men ja, det är väl det den försöker säga till mig.
Vet inte ens om jag delat här vart jag har min cancer. Men det jag vet än så länge är: bukspottkörteln, tolvfingertarmen, gallblåsan, gallgången, hela tunntarmen på 4 meter, in i tjocktarmen, även nyligen fått metastaser i levern, sen slingrar den sig runt flertalet vener och ådror, härjar vilt bland lymfkörtlarna, sen växer det uppåt mot lungorna och runt hjärtat växer något dem inte kan se vad det är, men jag menar vad annars kan växa där om inte cancer. och sen små dottertumörer överallt i hela mig. Jag har säkert glömt flera områden. Men seriöst, ni kan inte ta för givet att jag ska hålla reda på allt detta. Min hjärna är utbränd. Kanske cancern har tagit över den med haha.
Ryggsmärtorna kom ganska tidigt och var en av de första symptomen jag hade med cancern. Den smärtan är på grund av bukspottkörteln. Tror jag nämnt det tidigare. Den mest smärtsamma cancern, den bor i bukspottkörteln. Lucky me.
Det som stressar mig nu är att jag inte kan gå på cellgifter. Fick ju pausa när jag kom in akut. Man kan inte blanda antibiotika och cellgifter för det är farligt. Vilket ger mig en grov inre stress. Inga cellgifter = cancern växer ännu mer. När jag tänker tillbaka på senaste månaderna så har jag knappt tagit cellgifter. Har haft uppehåll för att jag haft dåliga värden men framförallt så har jag haft uppehåll på grund av min stora operation som aldrig blev av. Var tvungen att fortsätta med uppehållet eftersom dem ändå sydde i mig, (det var ju inte förrän de öppnade upp som dem såg att det hade spridit sig på tok för mycket) och hade jag börjat med cellgifter direkt därpå så hade det inte läkt.
För varje dag som jag går utan cellgifter mår jag bajs. Jag LÄNGTAR efter att ta cellgifter, som ni kanske tycker är konstigt eftersom dem ger mig så otroligt hemska biverkningar. Men hellre det än att dö nu snart. Jag vill verkligen inte dö innan sommaren kommer. Det är mitt mål! Jag avskyr vintern, den kan väl bara passera snabbt nu? Tack på förhand.
Ps. Jag har insett att det enda jag gör i bloggen är att klaga! Blir trött på mig själv. Funderar på att lägga ner bloggen. Säkert ingen som orkar läsa allt detta.
Du klagar inte… du delar med dig av tankar och känslor och det är jättefint. Det vore ju konstigt om du bara hade positiva saker att skriva om här, med tanke på vad du är med om, men trots det skriver du ofta om fina saker som gullig vårdpersonal, resor du gjort, spacebuns, skruvkorkslockar, ditt husdjur och saker du längtar efter. Så oavsett om du väljer att fortsätta med bloggen eller inte ska du veta att ingen tycker du klagar, och vi är så många som tänker på dig varje dag och tycker så mycket om dig. ❤️