cancerprinsessans.blogg.se

Sååååå skönt att jag äntligen fick komma hem igår. Det första jag gjorde var att se om dem hade en drop-in-tid på massagestället som jag går på. Men de var tyvärr helt fullbokade. Jag glömde att det har varit lön och människor verkar bara använda sina pengar då av någon anledning. Men jag begav mig hem och började direkt städa. Vet inte varför man längtar efter att städa så mycket när man inte är hemma, men jag bara gör det i alla fall. Fick också städa och greja med mitt husdjur. Han var så otroligt glad över att se mig. Aldrig lämnat honom ensam så länge så han behövde få uppmärksamhet även om jag vet att han egentligen ville sova.

Rensade och arrangerade om i hela kylen med. Det var ju snabbt iväg till akuten i torsdags och jag hade varit och handlat mat innan som jag bara hade kastat in. Slängde alla kläder i tvätten som jag hade haft med till sjukhuset och packade ner nytt. Tog också världens längsta dusch, körde body scrub och rakade hela kroppen, det var så skönt! Sen lagade jag mat som jag såg hade kort datum och käkade MASSOR. Man svälter ju på sjukhuset annars. Och svälta, det är inte min grej!

Har dessutom blivit nekad av min vårdcentral att få göra ett klimakterietest för enligt dem är jag inte i klimakteriet. Jag är så arg. Jag hade beställt hem ett test för att testa hemma med 99% säkerhet. Men lagt det på badrumsvasken och inte hunnit ta det än. Jag passade på att ta testet trots att svaret skulle bli mer tillförlitligt om man gjorde det på morgonen. Svaret kom efter 5 minuter. Så jag är i klimakteriet vilket jag visste. Så nu måste jag be min onkolog skicka en remiss till vårdcentralen eftersom vårdcentralen vägrar tro att jag är i klimakteriet. Detta är alltså samma vårdcentral som jag bråkat med från början! Anledningen till att jag vill ha klimakteriet på papper, svårt på vitt, är för att kunna få medicinering mot det, då det annars försvårar min vardag oerhört mycket.

 På sjukhuset var de tvungna att dra bort min port-a-cath innan jag gick hem, så därför tömde jag en halv tub emlasalva på den strax innan jag stack tillbaka till sjukhuset. Jag såg inte fram emot att bli stucken i den igen. Har bara haft problem med den sedan jag fick den. Och alla som stuckit i den säger att den är konstig, som att det är något fel på den. Emlasalvan verkar inte på mig för jag är helt immun, men jag lägger ändå på och kör lite placebotänkade att det säkert gör någon skillnad även fast jag innerst inne vet att jag har full känsel. 

Jag var beredd på att skrika när nålen skulle gå in men det var inte så farligt denna gången. Sen skulle koksaltet in och jag skrek och blev tårögd. De försökte kolla så att den satt rätt och tryckte in den ännu mer. Jag skrek igen. Det kom en annan och skulle kolla så allt såg bra ut och hon tryckte in koksalt så jag skrek och började gråta massor. Det sved sååååååå mycket. Vi fick ge upp och ta ut den. Då visade det sig att den satt fel, och inte så konstigt att jag fick ont då när koksaltet inte gick in i en ven.

Så beslutet att inte använda venporten togs och det skulle lösas tillfälligt med en pvk. Ni som känner mig privat vet att jag är omöjlig att sticka. Jag har 2 ställen som går men bara ett av dem kan man ta blodprover från. Och dessutom klarar inte ens dem flesta att hitta dem två. Jag brukar få guida. Högra armen kan vi glömma direkt. Vänstra handryggen har en fin ådra men om man ska ta blodprover så stoppar blodet efter mindre än ett halvt rör. Så den är onödig. Då är det lika bra att sätta på det enda stället som fungerar för där kan vi både ta ut OCH spruta in. Och där grävdes det hej vilt. Sen gavs det upp. Nästa sjuksköterska fick testa, gav också upp, sen kom en ytterligare men gav också upp osv osv. ”Jag ringer in en mer erfaren” fick jag höra varje gång.

Efter 4 timmar fick jag nog och sa: ”Bara stick i port-a-cathen igen, jag orkar inte längre och jag är jättetrött” det var natt och jag var på väg att slockna. Jag kände att om vi skulle komma nånstans så var vi tvungen att ta den som sista utväg. Var också försenad 4 timmar med antibiotikan. Men hör och häpna, denna gången gick det bra. Nu kunde jag äntligen pusta ut. Det sved när man injicerade men är så härdad nu så jag orkar inte ens reagera.

 Läkaren kom nyss in och sa att operationen blir om två dagar, på torsdag! Men de dåliga nyheterna är att man hittat en ny bakterie från odlingen igår, dock inte så aggressiv som hästviruset. (Jag vill bara förtydliga varför jag kallar det för hästvirus, och det är för att från första början så kom dessa bakterierna från en häst. Men det är inte så att en häst smittat mig. Det var bara jag som ville djupdyka för att se härkomsten av bakterien. Man är ju nyfiken av sig.) Så jag ska alltså byta antibiotika och jag ska ej ljuga, jag är rädd. Med tanke på biverkningarna jag fått så önskar jag att vi slapp experimentera mer, men det är inte jag som är läkare. 

Jag passade på att spy av mig på läkaren att det är under all kritik att ingen kan lösa mat till mig. I.o.m att jag skulle fasta från 00:00 inatt så ville jag trycka i mig några mackor för att bunkra upp inför idag. Men det fanns inte mackor. Mackor som jag tålde. (Redan där har ni nog räknat ut att jag därför inte heller fått frukost) Och detta är ett ständigt problem att hitta mat jag tål. Först och främst läkaren - all cred till dig. Han sa inget, tog upp telefonen, ringde ett samtal, fick ett nummer, ringde det numret och sa att han ville ge mat till en patient. Själva läkaren ringde alltså runt för att ragga upp bröd som jag tålde och skulle komma med det till mig. Alltså tänk! Han med läkarlicens gör detta! Det säger två saker. Att han verkligen bryr sig och är handlingskraftig trots saker inte ingår i hans arbetsuppgifter, men sen också att vem som helst anställd på avdelningen jag ligger inne på borde kunna göra samma sak men antagligen struntar i det.

Nu startade jag bloggen i ett litet sent skede men detta med maten har varit ett stort problem för er som inte vet. Det går inte ens fixa mat som jag kan äta för det tar ibland 1 vecka (har varit lite olika beroende på sjukhus och avdelningar) att beställa när man äter specialkost och då kanske man t.o.m är utskriven när maten väl kommer igång och ska produceras. Min kropp är så sjuk. Jag är döende i cancer. Jag behöver mat. Min kropp måste kunna få upp någon näring. Istället behöver jag lägga mina egna pengar, dem få pengarna man får från Försäkringskassan, som egentligen ska gå till hyran och räkningar. Det är så dyrt att vara sjuk.