cancerprinsessans.blogg.se

Idag blev jag väckt strax efter 04 och fick frågan "Har du sovit något inatt?" Ja menar kom igen, klart jag inte har eftersom ni väcker mig mitt i min REM-sömn. Men men, jag gick till automaten denna gången igen och köpte en Nocco, testade den BERRUBA Strawbery Rhubarb. Är det något jag avskyr så är det jordgubbssmak så detta var såklart ingen hit, men orkade inte bry mig. Jag är nog väldigt speciell som inte gillar jordgubbar men jag kan tvinga i mig det ändå om det behövs haha.

 

Fick veta imorse att jag skulle bli skickad upp till en avdelning. Tyvärr blev det inte till den jag ville, utan en ny som jag aldrig varit på. Innan jag skulle åka iväg så skulle jag få antibiotika. Men när jag fick min antibiotika insprutat så började jag skrika. Käken krampade och det kändes som den skulle ramla av och tungan och ögonen började att svida. Jag grät av smärtorna. Sen kom det i öronen med, det krampade något fruktansvärt och sved, sen kom det till tänderna och till sist kindbenen.

 

Sköterskan så "förlåt men jag måste fråga, du får inte ta illa upp, men har du botox?" 
"nej" svarade jag. Det kändes som hon inte trodde mig. Vad tjänar jag ens på att ljuga liksom. Men men. Febern är inte längre på 41,7 utan nu är den nere på 36,5 som är min vanliga. Hade feber hela morgonen men nu har det släppt, så det är skönt i alla fall. 

 

Mitt dropp tog slut så mitt blod började åka tillbaka in mot påsen. Men eftersom det tog så lång tid innan jag fick hjälp att koppla ur den så hade blodet redan torkat sig fast, vilket utgör en blockering. Så nu kunde dem varken spruta in något i mig eller ta blodprover. Så vi fick koppla bort nålen helt. Grät så mycket igår när dem stack i den och ser inte fram emot att bli stucken igen. Men vad ska man göra, har inget val. Men dem är lite oroliga över att jag har såna smärtor i min port-a-cath. Det är liksom längesen som jag opererade in den nu och det ska inte göra ont.