De gav mig antibiotikan en gång till för dem kände inte igen reaktionerna jag fick så dem trodde inte det berodde på antibiotikan. Men så fel de hade. Efter halva sprutan började jag skrika, käken krampade igen. Det kändes som att någon gnuggade chili i ögonen, så mycket sved det. Och på tungan. Jag skrek och grät. Sjuksköterskorna kände sig så hjälplösa och visste inte vad dem skulle ta sig till så dem började också fälla tårar för min skull och sa att dem kände sig så hjälplösa. Sen började det i tänderna efter några sekunder. Kramp i tänderna, det kändes som tänderna skulle ramla ut, det var på den nivån. Jag bara skrek och tårarna flög hej vilt. Och sen öronen. Det var allt på en gång! Öronen krampade och sved och man vet inte vart man ska ta vägen. Tänderna var nog det värsta. Och sen svullnade min amorbåge upp något rejält. Såg inte klok ut. Så nu är det bestämt att jag inte ska få den mer då jag tydligen är allergisk mot den.
När jag var inlagd i samband med min operation på sjukhuset och sen när jag väl kom hem så fick jag ett brev. I brevet stod det att det hade gått ett farligt dödligt virus (det kom från hästar enligt mina googlingar och gav blodförgiftning med ibland dödlig utgång) på just den avdelningen jag låg på och alla var tvungna att lämna prover. De beklagade så mycket för besväret. Det är typ som att "vi beklagar att du kan vara döende" Jag gjorde testet, lämnade in det och sen hörde jag aldrig ifrån dem. Tolkade det som att jag inte hade viruset. Nu (2 månader senare alltså) kom undersköterskan in och sa att jag hade det viruset. Så nu vet jag inte alls vad som händer. Kommer jag smitta hela avdelningen här? Har jag smittat hela akuten? Kommer jag dra igång en pandemi? Ska jag dö av detta?
♥️