Den nya antibiotikan jag fick igår var jag också allergisk mot. Jag fick denna i tablettform och tänkte inte mycket mer på det sen. Men det tog endast 12 minuter tills jag fick första biverkningen. Det började sticka som nålar i svalget och halsen och sen blev det trångt i luftstrupen och därmed svårare att andas. Men de var snabba med en plan så jag tog mina allergitabletter tidigare än vanligt och sen en bra dos kortison. Tungan har dock stuckit massor fortfarande under natten även om det är betydligt mycket mindre än vad det var när det började. Blev erbjuden adrenalinspruta och ännu mer kortison om jag skulle få ännu svårare att andas, men som tur var klarade jag mig undan det.
Det tog också på krafterna, så jag var så trött och somnade otroligt tidigt för att vara jag. Men det var nog bra för idag blev jag väckt lite tidigare än vanligt. 4:30. Annars brukar dem väcka mig vid 5. Båda är en terror mot min sömn men som sagt jag är glad jag somnade tidigt, redan kl 00:00. Jag trodde att jag skulle kunna somna om men har legat vaken sen dess. Får väl bli en liten nap senare istället under dagen.
Mitt hår förresten, det växer som Sören!!! På 3 månader har det växt 6cm!!!! Och jag trodde inte jag skulle få det men nu ser jag det äntligen - CELLGIFTSLOCKAR! Jag har naturligt vågigt/lockigt hår men rötterna har alltid varit raka. Mamma har samma, hon har till och med naturliga skruvkorkslockar, men också rakt hår i botten. Så nu är det så trevligt att få lockar som matchar resten av håret, det känns mer enhetligt. Jag gillar det faktiskt! Men den tråkiga nyheten är att för cirka 3 veckor sedan så började jag tappa lite hår igen. Och det börjar alltid på samma dumma ställe. Höger längst fram, typ rakt ovanför där ögonen sitter, och lite åt sidan. Och ja höger sida är först ut åter igen. Så har fått en kal fläck där nu. Som bara breder ut sig mer och mer. Sen märker jag senaste veckan att jag börjar tappa allt bebishår där fram. Vi får vara positiva och hoppas på att det inte blir någon stor förlust. Förstår egentligen inte varför jag tappar hår när det inte ska vara någon biverkning. Men jag är unik säger alla läkare.
Jag får väl förhoppningsvis veta snart vad vi ska göra åt mina allergier mot all antibiotika. Läkarna skulle överlägga idag. Personligen ser jag inte fram emot att testa nya när jag får så läskiga biverkningar. Har dessutom avverkat de flesta. Måste jag vara deras försökskanin?! Det är också så dumt när man får frågan ”Brukar du vara allergisk mot antibiotika?” Eeeeh jag vet väl inte, det är liksom första gången i mitt liv jag får det, varför dem nu har svårt att tro på det.
Jag är så trött på att vara den sjuka tjejen. Jag orkar inte mer. Jag definierar mig som frisk haha... Ännu värre är det att tänka på att det inte kommer bli bättre heller, bara sämre. Det är lite läskigt att vara döende, jag kan inte relatera till det själv ens.