Nu var det ett tag sedan jag skrev, men inte mycket nytt eller spännande som har hänt. Jag har äntligen fått tid för att kolla upp mitt hjärta och mina lungor, vilket jag skulle gjort redan för ett halvår sen. Jag är ju allergisk mot den immunterapin som jag fått. Så tanken är väl att se så allt står rätt till inne i kroppen. Jag har fått svårt att andras, och kramp i lungorna och hjärtat. Känns som man får en hjärtattack och att lungorna ska stanna vilken sekund som helst. Så på grund av detta har jag inte fått någon immunterapi (man får det intravenöst i dropp) senaste 4 månaderna. Så det har absolut ökat min livskvalité att vara utan den. Efter att jag gjort min EKO så får vi se om tanken är att jag ska fortsätta att inte ta immunterapin eller om dosen kanske ska regleras. På ett sätt så vill jag såklart ha det. Man vill ju få bort cancern liksom. Men om det är farligt för min kropp så vill jag heller inte ha den. Så om en och en halv vecka är det dags!
Idag vaknade jag med extrem smärta i ryggen. Hade lyckas hamna så jag sov på ryggen inatt. Försöker sova på sidorna annars och mitt övertunga tyngdtäcke brukar hjälpa mig att inte flytta mig i sömnen. Men inatt hade jag hamnat på ryggen på något sätt. Riktigt smärtsamt är det. Men jag hoppas att om jag tar det lugnt nu och vilar (inte på ryggen då haha) att det kanske hinner släppa tills kvällen.
Har också försökt ta det lugnare med träningen på grund av mina knän. Så dem dagarna då jag tränar två gånger om dagen så har jag tränat en gång istället. Det bästa hade väl varit att inte träna alls men jag tycker det hjälper mitt mående som palliativ, och fungerar bra som rehabilitering. Bakercystan är kvar i knävecket, men det är inte så att jag stör mig på den. Man är väl van med cystor vid det här laget haha. Och det är definitivt den cystan som jag bryr mig minst om just nu.
Jag fick även ett infall härom dagen och bestämde mig för att jag skulle försöka bli blond. Jag som alltid bleker håret har inte gjort det sedan september 2023, så ett och ett halvt år sedan. Ni kan alltså tänka er den utväxten! Anledningen till att jag inte gjort det tidigare är enkel. Det är absolut inte att rekommendera att bleka eller färga hår när man går på cellgifter för håret kan reagera hur som helst. Jag ville göra blonda slingor så tog en sista minuten tid som var ledig på mitt jobb. Men jag visste att håret skulle kunna bli vilken färg som helst eller att blekningen inte fäste alls. Det var jag beredd på. Vi gjorde inte ens en provslinga utan vi bara chansade, och vet ni vad? Mitt hår uppförde sig som vanligt. Är så lycklig! Så glad att håret inte blev grönt eller blått eller någon annan kulör än det som var tänkt. Så nu känns det tusen gånger bättre när jag ser mig i spegeln. Har insett att jag absolut inte trivs i mörkt hår. Jag känner inte igen mig själv. Har varit blond sen mellanstadiet i skolan, så alltså merparten av mitt liv. Så äntligen känner jag mig som mig själv. Jag ringde även min sjuksköterska på onkologen härom dagen för att se om jag kunde få en rekvisition på extensions. Annars är det vanliga att man får en rekvisition för peruk. Men jag vill mycket hellre ha hårförlängning. Och jag vet dessutom att det går att få. Så vi får se vad min onkolog kan lyckas lösa. De flesta med cancer har ju inget hår så kanske inte så vanligt att en onkolog ordinerar ett "recept" på löshår haha. Men det hade varit trevligt. Speciellt till sommaren tänker jag. Så håll tummar och tår för mig att jag blir beviljad det!