Det är ca 15-20% med min cancer som har en möjlighet att bli erbjudna operation. De som har en chans att förlänga livet. Av dem 15-20% går det sen bara operera 20%. Inte visste jag då att jag inte skulle tillhöra den kategorin. I.o.m att jag var ung och stark så skulle dem efter ett antal cellgiftsrunder ge mig en operation för att få bort så mycket cancer som möjligt. De ville plocka ut huvudet på bukspottkörteln, tolvfingertarmen, gallgången, gallblåsan alla tumörerna i lymfkörtlarna och fler ställen. Men jag har så dåligt minne så kommer inte ihåg alla ställen. Det är många organ att hålla reda på så ni får ursäkta.
Jag mådde så dåligt av att tänka på att jag skulle opereras. Det var en så riskfylld operation. Den skulle ta ett dygn. Och framför gallgången ligger den en stor viktig ven i vägen och nuddar man den av misstag så förblöder man och dör. Mina revben skulle lyftas upp för att komma åt. AJ!!! Jag var i alla fall inställd på att jag var tvungen att ta chansen och opereras för att förlänga livet lite längre. Jag var tacksam att jag fick privilegiet att ha en kändiskirurg som var proffs. Det lugnade mig ganska mycket att dem verkligen tilldelat mig den bästa möjliga kirurgen. Hade 2 stycken kirurger.
Operationen började tisdag den 20/8-24. Jag minns när jag vaknade upp och första tanken var "YES jag lever!" En bit bort på uppvaket satt en klocka, den visade kl 12. Jag frågade en i personalen, "vilken dag är det?" Fick till svar att det är tisdag. Det gick inte alls ihop. Jag började ju operationen för 4 timmar sen. Kan den redan vara klar? Det skulle ju vara onsdag när jag vaknade upp. Det dröjde inte länge förrän min ena kirurg kom. Hon böjde sig ner och förklarade hur dem hade öppnat upp och kollat igenom. Hon sa att vi kunde tyvärr inte utföra någon operation alls för cancern hade spridit sig så mycket så hade dem tagit ut alla de organen med cancer i så hade jag inte kunnat leva. Vissa organ kan man leva utan, men med konsekvenser. Vissa organ kan man leva med halva kvar, vissa organ går att koppla om annorlunda m.m. De valde att bara sy ihop mig igen, från buken upp mot brösten. Men min cancer var ett hopplöst fall. Den var 4 meter spridd i tunntarmen. Som en solfjäder förklarade hon. Jag önskar att det bara var en klump som gick att ta ut men när det växer som ett spindelnät över allt så går det inte plocka bort.
Jag fick alltså mitt dödsbesked den dagen. Men jag ville gärna veta hur långt tid jag hade kvar att leva. Men det kunde ingen svara på. Det bestämdes snabbt att jag skulle fortsätta med cellgifter för att bromsa det så mycket som möjligt. Så jag ska kunna leva längre. Även om man får tråkiga biverkningar så väljer man ju såklart ett längre liv. Men det är verkligen jobbigt att inte veta hur lång tid man har kvar. Det stör mig så mycket.