Jag är ju döende men jag haft inte fått något datum eller en ungefärlig tid på hur långt jag har kvar att leva. Är det dagar eller veckor? Ingen vet. Det är verkligen så jobbigt. Jag har haft kramper i dem organen jag har cancer i men sedan 3 veckor tillbaka har det kommit oftare. I början av året kanske det var 1-2 gånger i månaden men nu på senaste kan det vara flera gånger om dagen. Det krampade nu i bukspottkörteln, lungorna och hjärtat. Det är riktigt obehagligt. Men det brukar släppa inom 30 sekunder. Igår förmiddag så började det. Och det blev värre och värre. när det hade pågått i 30 min kände jag på mig att "det är nu jag dör..." Jag ringde pappa som fick köra mig till akuten. 45 min innan så hade mamma också åkt in med ambulans till akuten.
Väl där slapp jag såklart vänta och fick komma in direkt, och den första man stöter på i korridoren var mamma. Jag vet inte om det är tur eller inte men min immunförsvar är så dåligt pga cytostatikan så jag blev direkt uppgraderad till ett eget rum. Med en skylt på att man inte får gå in. Så där låg jag i smärtor och grät (gjorde ont att andas) och precis utanför låg mamma. Pappa fick gå emellan. Både jag och mamma väntade på lungröntgen. Jag fick tid först eftersom jag hade så svårt att andas och organen liksom sätter sig på stopp. Men kunde inte ligga ner på ryggen för hade så ont i bukspottkörteln så jag skrek. Vi lyckades tillslut göra någon slags ställning av kuddar och täcken och jag försökte verkligen bita ihop. Jag gjorde en CT/DT röntgen och den tar som tur är bara 5 min. Förstår inte hur jag lyckades ligga så still, men jag gjorde det.
Väl uppe på rummet försökte dem ge mig morfin men jag sa till dem att jag är immun. Vet inte hur många gånger jag ska behöva dra den historien för vårdpersonalen. Och varje gång säger dem samma "jo det fungerar" som dem sen fick se att det inte gjorde. Men då gav dem mig något starkare. Jag kan förövrigt säga att min puls låg på 176! Vilket är helt sjukt... Jag tror det hette ketamin det jag fick. Men tappade då all känslen i ansiktet och det blev förlamat. Men smärtan var lika påtaglig. Sen började jag få svårt att andas. Tänk er en jordnötsallergiker. Det bara täppte till i halsen. Fick knappt någon luft. Försökte andas in adrenalin men kunde knappt andas så fick inte ner det i svalget. De försökte även gå in med bedövning genom näsan vilken jag inte klarade av, och sen skulle dem gå ner med kamera i näsan men jag höll på spy. Mådde också såååå illa. Jag hade såna smärtor att jag bara höll på svimma och spy samtidigt. Och sen att man knappt får luft på det.
När mamma var tillbaka från röntgen så bad vi personalen om de kunde lägga hennes säng i mitt rum. Och det löste dem, så det var skönt. Läkaren kom och sa att på röntgen hade dem sett inflammation runt hela mitt hjärta. Jag fick panik! Sen kom dem tillbaka och sa att det inte var en inflammation typ en timme senare. Sen kom dem tillbaka och sa att det är något som växer på framsidan av hjärtat men dem vet inte vad det är. Klart det är cancer tänker jag. Har man det på 11 områden/organ runt om så varför skulle det inte kunna sprida sig dit tänker jag i alla fall. Men fokus nu var att inte dö. Jag skulle i alla fall få sova över. Hos mamma hittade dem inget så dem skulle röntga lite längre ner än lungorna. Pappa åkte hem vid 23.
Jag tror dem "väckte" oss vi halv 2-2 tiden så fick mamma röntgas. Och sen låg vi vakna och väntade på svaret som skulle komma ca en timme efter. Hon hade brutit ett flertal revben!!! Hur kan man göra det utan att veta om det. Så galet! Vi somnade, men jag sov bara en timme. De väckte oss kring 5 för att ta nya blodprover. De ville se så mitt hjärta såg bra ut. Jag gick utanför rummet och köpte mig en Celsius jungle vibe i maskinen efter. Kände jag behövde något kallt och gott. Smärtan hade lagt sig till 90%, det gjorde bara lite ont när jag andades och trycket bak mot bukspottkörteln.
Jag fick även någon slags allergisk reaktion igår natt tror jag, liknande pollen/kattallergi. Men sen började det klia något kopiöst på hela kroppen också. Jag tänkte bara "åh nej, inte gulsot igen" När jag gick in och kollade mitt bilirubinvärde som de tagit också på morgonen så hade det ökat med 14. Jag kollade i spegeln och såg att jag denna gången ändrat färg på typ 4 timmar bara. Jag var helt gul i ansiktet och dem gula ringarna i ögonen började också dyka upp. Det betyder bara en sak. Det lilla röret (stenten) som dem opererade in i min gallgång har blivit igentäppt med cancer. Jag visste att det skulle hända för på förra röntgen hade cancern täppt till 2/3 delar.
Röret opererade jag in 15/2-24, så cancern växer sååå snabbt trots cellgifter. Helt galet... Hela kroppen kliar så mycket och jag är inte taggad på att ha blodiga sår på hela kroppen. Det svider såååå när man duschar så man börjar gråta och sen blöder man ner sina lakan och kläder och måste lägga om minst 50 plåster varje dag! Usch. Hoppas att dem kan operera in en ny stent snart för jag orkar inte må så dåligt igen. Det här var ju första tecknet på min cancer, ni som läst från början. Så det är viktigt att man har koll på det. Det är en tydlig indikator på att cancern växer! Hur som helst. Det var skönt att få dela rum med mamma på akuten och det var lika roligt varje gång ny personal kom in, dem tittade på mig och frågade om jag fått hjälp och sen på mamma och frågade om hon var anhörig. "Nej, vi är båda patienter!" sa jag. "Jaha har ni drabbats av samma?" frågar doktorn. "Nä hon har brutit revbenen och jag har cancer som sprider sig, vi lyckades bara timea det" Det var faktiskt väldigt komiskt. Vi fick åka hem idag samtidigt.
Mamma med smärtstillande och jag fick tid för att ta prover nu på fredag för att följa upp hjärtat. Det är så sjukt läskigt när det kommer till hjärtat och lungorna asså!!! Passade på att boka en vanlig provtagning inför mina andra cellgifter nästa vecka. Avslutade min tvåveckorscellgifter nu så slipper cellgifter i en vecka. Jippi!! Sen gick jag förbi på min avdelning (onkologen) men min sjuksköterska var ledig men jag sa till hon i receptionen där inne att min gulsot kommit tillbaka. Så jag hoppas verkligen verkligen jag får ny stent insatt så snart som möjligt. Går det för långt så kommer alla organ hinna stanna. Det blir stopp och alla organen sätts på paus. Som att man trampar på dammsugarens sladd. Så känns det i kroppen och man skriker av smärta! Hur som helst. Pappa hämtade oss, jag hämtade snabbt ett paket rakt över, öppnade inte ens det utan däckade direkt när jag kom hem.
Har fortfarande ont i ryggen men inte haft kramperna igen. Halsen är helt sårig efter att jag försökt få luft igår i flera timmar, harklat och hostat m.m. Men...... jag dog inte i alla fall! Hade riktig tur denna gången. Men man börjar fundera på när det är dags. Kan inte vara så mycket tid kvar för min del. Försöker göra det jag kan och vill i den mån det går.
Sen kan jag även berätta att när jag tvättade håret idag så ramlade det av så mycket hår att hela badkaret blev igentäppt! Jag höll på att göra översvämning hahah. Har inte alls lust att börja tappa hår igen. Allt det jag tappade har nu växt ut typ 4-5 cm. Så inga kala fläckar i hårbottnen. Har så tjockt hår och det börjar märkas igen i när man drar händerna genom hårbotten nu. Hade beställt en ny peruk som är superfin. Väldigt mycket 90-tal Christina Aguilera. blont slingat med mörkare råttfärgade slingor. Låter säkert jättefult men den var dösnygg på!
Som tur är har jag inte den sortens cancer som gör att man tappar allt sitt hår som dem flesta gör. Så det är skönt. Men lite ramlar lite då och då men också pga mina mediciner jag tar. Behöver inte peruk just nu men det är så skönt att ha håret fixat på 0 sekunder. Och alla mina peruker ser så verkliga ut plus så älskar jag att kunna variera färg, längd stil osv.