Historien bakom DEL 7

publicerat i Cancer;

Jag fick opererat in en stent (ett litet rör) som sattes där. När jag vaknade upp var det första jag sa "jag har inte mått så här bra på flera år" samma sekund som jag vaknade så hade det slutat klia. Jag tror sjuksköterskorna på min avdelning hemma i min stad blev överlyckliga. De slapp ge mig hundra plåster om dagen och snea mig. Nu äntligen försvann också gulsoten. Jag mådde superbra! Men det varade bara ett dygn. 

 Läkaren på "mitt" sjukhus sa att dem på nya röntgen som jag gjorde i en annan stad visade att jag hade cancer på fler ställen. Till skillnad från tex bröstcancer där det är en klump eller en knuta så var min cancer som ett nät. Den slingrar sig fram som en murgröna, den klättrar på allt. Den klättrar och är som en plastfolie i och utanpå allt. Och hur opererar man bort det när det inte är en klump????! Fick veta efter denna tydliga röntgen att cancern hade slingrat sig runt blodådror och vener. Något som såklart inte går opereras bort. Blodkärlet brister och man förblöder. Jag visste där och då att det såg mörkt ut.

 Läkaren sa "I.o.m att du är så ung (vanligtvis får ingen denna cancern under 70 år och jag hade precis fyllt 31) så kommer vi prioritera dig." Jag vill verkligen förtydliga att jag inte står för vad läkarna säger. Och det dem menar är inte att andra som är äldre inte är värda att leva, dem menar är att dem såg en större potential för mig att leva längre. Vi alla med denna cancern står inför en dödsdom och tyvärr vet dem att det är lönlöst att hjälpa dem som kanske dör efter 4 månader. Jag var ju annars ung och frisk. 

 Allt gick så snabbt. De höll vad de lovade. Jag skulle börja ta cellgifter. Min första fråga var "tappar jag håret?" Kalla det fåfäng men när man jobbar med skönhet och framförallt hår som jag gjorde så var det en del av mig. Men läkaren sa "Det finns 66 olika sorters cellgifter, du har tur som får dem enda som gör att du inte tappar ditt hår" Jag blev glad. Kändes som en liten tröst i det hela.

Detta har blivit en lång historia men då har jag ändå utelämnat 75%! I nästa inlägg kommer jag berätta mer om mina biverkningar och hur det var första gången efter första cellgifterna.

 

Kommentera inlägget här :